Junibacken!
Dom ska åka redan halv sju och är tilbs runt fem, ringde skolan nu på morgonen, men nu var det ju så att jag var i senaste laget....det visste jag redan, kanske kunde dom ordna så jag ialf kunde åka med, det gick nog på ett eller annat vis!
Tyckte allt lät så krångligt så jag bestämde mig plötsligt med luren i örat för att skita i att följa med....
Sonen kommer bli besviken...jag vet, han gillar att ha mamma med sig, tror han fått för sig att det inte går att åka utan mig.
Igår sa han att det nog var försent att få följa med.....och jag har haft tid på mig att ringa, så jag får faktiskt skylla mig själv.
Men nu kan jag ialf säga till S att det var försent, låter bättre än, jag orkar inte, som faktiskt varit orsaken till att jag inte ringt tidigare.
Men vad är väl en dag på Junibacken.........
Mie
Ett elände när man vill mer ibland än man orkar med.Under mina 4 år som sjukskriven har jag inte klarat av att gå på föräldramöten vara med i skolan osv.Nu har sonen som går i femman lucia som vi är inbjudna till men som jag inte klarar av att följa med på.Min teraupet blir inte glad.Jag slåss mot ångest och depression.Blev sjuk genom mitt arbete inom barnomsorgen.Barn är bland det värsta att möta,har blivet som en fobi tycker min läkare.Men alla är eniga om att gå tillbaks till barnomsorgen ska jag absolut inte.Har haft det som yrke i 25 år.Jag hoppas på rehabilitering under våren och att få hjäp med att hitta en väg ur detta helvete som det är att vara sjuk.Det är tur att man har en underbar familj som finns där och stöttar när det är totalt mörkt.Tur att datorn finns ,skönt att sätta sig vid den en stund då och då under dagen.Ha en skön dag.Ana
