Eva och Sven Holmlund, som inte lyckats få några egna barn, hade bestämt sig för att anlita en så kallad surrogatpappa för att bilda en liten familj. På morgonen den dagen surrogatpappan skulle komma på besök kysste Sven sin Eva och sade:
- Jag sticker nu älskling, han kommer nog när som helst.
En halvtimme senare kommer en babyfotograf till bostadsområdet för att försöka sälja sina tjänster med hjälp av dörrknackningsmetoden.
- God morgon fru Holmlund. Ni känner inte mig, men jag kar kommit för att...
- Oh! Ni behöver inte förklara och säg gärna Eva, svarar fru Holmlund, jag har väntat på er halva förmiddagen.
- Verkligen? säger fotografen, det var väl bra det, jag är ju specialist på bebisar.
- Det var just det som jag och min man hoppades på, kom in och sitt. Hur kan vi nu komma igång? säger Eva lätt rodnande.
- Överlämna det problemet till mig, säger babyfotografen, jag brukar oftast först försöka med ett par omgångar i badkaret, sedan en på soffan och kanske ett par på sängen. Ibland kan det vara kul med en omgång på vardagsrumsmattan, där det blir lättare att rulla runt i pigga ställningar.
- Badkaret, vardagsrumsmattan? Inte konstigt att det gick dåligt för mig och Sven.
- Tja, Eva ingen kan väl garantera nåt perfekt varje gång. Men om vi provar flera olika ställningar och jag knäpper från sex eller sju olika vinklar är jag säker på att Ni kommer att bli nöjd med resultatet.
- Jag hoppas att det går ganska fort, säger Fru Holmlund hest.
- Viss tid måste man nog räkna med, i mitt yrke måste saker och ting få ta nödvändig tid. Jag kulle kunna skjuta några snabbisar på kanske fem minuter, men då skulle Ni nog inte bli så särskilt nöjd med resultatet.
- Skulle jag inte det, svarar Fru Holmlund lätt frågande.
Fotografen öppnar sin portfölj och tar fram en mapp med barnbilder.
- De här fixade jag på taket av en Londonbuss säger han med ett leende.
- Oh min Gud !! utropade fru Holmlund medan hon allt mer intensivt börjar tugga på en näsduk.
- Och de här tvillingarna blev verkligen lyckade trots att deras mor verkligen var svår att arbeta med.
Fotografen räckte över fler bilder till fru Holmlund.
- Var hon svår? frågade fru Holmlund.
- Ja, jag är rädd för det. Jag blev till slut tvungen att ta henne till Kungsträdgården för att få jobbet ordentligt utfört. Folk trängdes omkring oss i fyra eller fem led för att se ordentligt vad vi höll på med.
- I fyra eller fem led? väste fru Holmlund medan hennes ögon nu stod rakt ut av blandad skräck och förvåning.
- Just det, sa fotografen och i mer än tre timmar dessutom. Mamman gnällde och skrek konstant hela tiden, så jag hade verkligen svårt att koncentrera mig på uppgiften. Mörkret närmade sig också, så jag blev tvungen att jäkta på mina shots, men till slut när några ekorrar började att nafsa i min utrustning blev jag tvungen att ge upp.
Fru Holmlund lutade sig framåt.
- Du menar att de verkligen tuggade på Din ..ooööhhhh ... utrustning?
- Ja precis så var det, om Du är färdig nu så sätter jag upp mitt stativ så vi kommer igång på allvar.
- Stativ?!
Eva börjar nu att se väldigt oroad ut.
- Ja, jag måste använda ett stativ att vila min Canon mot. Den är nämligen alldeles för stor att hålla själv. Medan jag gör mig klar för aktion kan du... Fru Holmlund? ......Eva?? ......Fru Holmlund? Fru Eva ..... oj, märkligt ........hon svimmade visst!