Sitter och väntar in min yngste son, han går nästan jämt upp till fritids istället för att genast gå hem, vet inte hur många gånger vi tagit disskutionen om hur viktigt det är att komma hem först.
Men som sagt han kommer tids nog, bara att jag är en j-igt orolig människa, så naturligtvis bråkar magen på mig då han inte kommit hem än.

Idag har solen lurat mig totalt, trodde vissa stunder att det var varmt ute då solen sken rakt in där jag satt, men när jag senare var ut en kort sväng så avslöjade luften att det nu mer är vinter, fast snön inte kommit hit ännu. Eftersom jag älskar våren är jag defenitivt glad att snön väntar, kan få falla så där till jul för att sen smälta i januari.
När det sen närmar sig mars börjar lyckan i mig spridas igen.=D
Jag blir oftast tårögd då första vårblommorna tittar fram, man blir som när barnen tog sina första steg...nämen..titta titta hon kan GÅ!!!! Förstår inte varför man aldrig kan sluta förundras över barnens framsteg då dom är små.

Små ja..mina barn som inte längre är små förundras jag fortfarande över, dom är underbara, duktiga och klarar sig mer eller mindre själva, dom äldsta då såklart!
Min äldsta dotter S som köpt eget i sthlm, har arbete och fästman, visst låter det som man vore 80 år när man säger fästman!? fästman....fästman...nej jag säger hellre kille eller sambo eller så. Dom är så söta tillsammans S och B, det är som dom vore gjorda för varann. Ja dom hör ihop, precis som kanelbullen och mjölken som marmeladen på den rostade mackan som......vilka exempel!!!  Ja det är iallafall så att dom hör ihop helt enkelt.
I år ska vi fira julen hemma hos dom, kul ska det bli, stackars B bara då som har jour just när det är jul, men vi får hoppas han slipper iväg på nått fel.

Kram så länge Mie