Min kära vän C ringde idag....inget vidare det samtalet, det hade hänt något väldigt tragiskt, som fick mig att få gåshud...deras älskade lilla valp(Cavalier King Charles) hade dött i söndags, helt plötsligt bara, ingen förvarning eller så.
Och dessutom ska ju inte en valp bara hastigt dö=(, 6 månader gammal=(. Stackars lilla raring!
Lilla vofsingen är nu iaf på obduktion, och jag hoppas dom inte behöver vänta alldeles förlänge på svar, på vad som orsakade denne valps alldeles för korta liv=(.
Självklart grubblar dom på det ena än det andra=(, vem skulle inte? Vad orsakade denna lilla rarings död? Och dom som redan gått igenom alldeles för mycket sorg i djurvärlden=(.
Man vet ju själv vilka tanke gångar man får om någonting tragiskt händer...om vi gjort si, om vi gjort så osv...men det hjälper ju liksom inte, ändå gör man det. Man vill ha ett svar, en förklaring! Inte så konstigt iof heller.
Just nu önskar jag vi bodde lite närmare varann, vi har ju känt varann hela livet, och sträckan mellan oss idag är väldigt lång, så det är ju inte bara att titta in för att ta en fika tillsammans! Jag tror både hon och jag skulle må lite bättre om avståndet åtminstone varit så vi kunde ringt efter varann när det behövdes, typ nu!, och kunna säga: kan du komma över ett tag! C och jag känner varann så pass väl att vi i princip pratar om allt, och det är sånna vänner man ska vara riktigt rädd om! Hon är min vän, en sann vän, som jag alltid vill ha som vän, och som jag är glad att just jag fick som vän=). Vi har haft mycket skoj ihop i våra liv:) Läser du det här C: Ring när du vill, det vet du! Tänker på er, lider även jag över detta!