Mardrömmen!
Här om dagen hade jag en mardröm, en rätt vidrig sådan(hua), jag brukar nästan aldrig prata om drömmar, men den här har lixom gnagt sig fast...
Jag och min familj fick besök av 2 rånare mitt i natten så här straxt innan jul...vi ombads ge dom alla våra pengar(dom få vi har hi hi), jag fifflade på nått vis undan lite av dom, min dotter R grät tyst över sina eget ihop tjänade pengar, och jag försökte även där fiffla undan lite. (funkar bra i drömmar på ett j-la konstigt vis), då säger den ene maskerade:
Om ni bara kommer på tanken att gömma undan några så skjuter jag!!!
Jag började förtvivlat gråta...
Åter säger han: Och jag börjar med den här( och lyfter upp våran kära katt)
Jag grips av panik och viskar till R att vi måste ge dom allt...
R utbryter i ren förtvivlan: Ni skulle bara våga!!!
Då skjuter han (pang!) Skottet ekar i hela huset.....
Efter det här vaknade jag med ett j-la ryck(tur det) hjärtat slog i 200. Drömmen gjorde att jag inte kunde somna om, jag tänkte hela tiden på drömmen, hörde konstiga ljud.
Tillslut gick jag upp och låste säkerhetslåset.
Återgick till min säng och jag kan säga att det tog lång tid att somna.
Varför drömmer man såna här saker?? Antagligen är man mycket rädd att sånt här ska hända, men ruggigt som sagt burr!
Men som jag sa så brukar jag inte prata om drömmar, tvärtemot min syster, hon tar reda på allt vad drömmar betyder, men jag.....jag vill inte ens veta........
Mie
Tankar..minnen! sorg?
Fick då åter ett ryck att kolla om min broder skrivit något på sin blogg....verkar inte entusiast på skrivandet dock.
Han tycks ha bloggar lite här och där så kanske har han skrivit, men jag hittade inget än den jag sist såg, (datum på den var 5 nov.)
Och en annan som skriver dagligen, men jag tror jag behöver skrivandet för att komma igång med min bok som jag påtat hit och dit med.
Kanske sätter det snart en j-la fart med bokskrivandet.
Stunder finns då tankarna hamnar hos föräldrarna,ibland känner jag sorg över min familj, ja inte den jag lever med(love them all) men den jag växt upp med.
Dom övergav mig, dom svek mig, dom slutade höra av sig bara så där. Utom min syster då (love here so mutch!)
När det gått så lång tid som 2 år ger man upp typ, tänker inte så mycket på dom längre, bara då någon fyller år, dom eller vi, mina barn sörjer att dom inte har en mormor och morfar som alla andra, och jag förstår dom.
Men som den förståelse mamma jag försöker vara säger jag att dom kan ringa och säga vad dom känner...men det vill dom inte.
Min dotter R brukar svara ungefär att: -mamma om dom tycker om oss så är det ju faktiskt dom som ska ringa.
Kan säga att jag håller med!
Som förälder är man skyldig att älska sina barn! Eller? Har jag fel?
Jag älskar mina barn! Som jag sagt tidigare skulle jag göra vad som helst för dom.
Jag menar alla föräldrar blir väl osams med sina barn någon gång! Så vad gör man då?
Jag vet iallafall vad jag gör! Reder ut alltsammans! Självklart! Det är jag skyldig att göra...vi skippar det där skyldighetssnacket och säger så här då.....jag älskar mina barn så mycket så varför i hela fridens namn skulle jag skita i att prata med dom!!! Älskar er mina änglar!
Snart är det jul IGEN och den blir åter utan mina föräldrar.
Men jag ska fira jul det kan jag lova, med alla mina älsklingar och det ska bli myyyysssiiiiigt!
Puss och kram på er allihop/ Mie
VID MIDDAGSBORDET!
Tja mina trogna!
Idag blev en jobbig dag, har inte ens hunnit med datorn!
Såg att lite damm lagt sig snyggt på den....
Varit i Norrtälje hela dagen, men hittade iallafall EN julklapp, med tanke på att vi närmar oss December känner jag frustationen öka, men det blir väl som vanligt: sista dagarna springer man runt i full PANIK och hittar absolut ingenting! det man skulle köpa är som raderat och man kommer hem med impulsköp och undrar vad f-n hjänan var då man var i stadens ALLA affärer.
Väl hemma hämtade jag min yngste son och sen for vi hem för att fixa mat....
Vi tjuvstartade middagen idag för att S (min yngste son) skulle hinna få ner maten innan sin gumpa kl 17.
Vid matbordet blev dock ett visst familjekaos, mina barn älskar nämligen att gnabbas med varann och gärna när storebrossan är med i det hela.
Började med att R hade fotat D dagen innan, vilket han givetvis inte gillade, så hämnden idag blev att D snabbt som f-n fotade R och sa att dom nu var kvitt, retades med att han skulle lägga ut det på internet, R blev helt förtvivlad så jag bad dom sluta så vi kunde fortsätta äta.
R lyckades på något vis smyga iväg och hämta sin egen kamera och tog åter ett foto på storebror.
D: Jag kan lova att jag kommer lägga ut fotot på dig!
R: Gör du inte!
D: Kan du ge dig f-n på!
R: Mamma!
Jag: Kan ni sluta nuuuuu?!
D: J-la småglin
Jag: Du tänkt på vad du säger!
D: Men hon då!
R: hi hi hi
S: "suck"
D: Ska lägga ut+mummel
Jag: Lägg av nu, fattar du att R får höra allt av P i skolan?!
D: Jaha "mummel" tror du jag skulle göra det va!!
Jag: Näe
D: Tro rö ja e dum eller!!!
Ja det slutade med sura miner och att D drog på musik i öronen och surt gick iväg när middagen var över.
Kan man kalla misslyckad mat ro.
Imorgon är det så äntligen fredag!! JIPPI! och förhoppningsvis "kanske" lugnare vid middagsbordet.
Mie
DATAFÖRBUD?!
Tjena!
Var ju så att jag lovat mig själv att inte sätta mig vid datorn idag, näe nu börjar det bli galet förmycket, och se hur det gick med det löftet!
Ok erkänner att jag får abstinens, jag bara måste... bara bara lite.....
Herr Uggla skrämde nyss skiten ur mig kan jag bekänna och säkert fler en jag studsade till, synd jag inte kunde skrämma den mannen tillbaks omedelbart på stört.
Vaknade gjorde jag garanterat! Tack för den!
Idag när jag var iväg med sonen till bussen så var där en mamma som klagade på just mr himself, alltså mr Uggla. Oj oj oj det är dumt att reta upp mig på morgonen med sådana dumma diskussioner.
Hon tyckte det var så j-la vidrigt och äckligt att han sett likadan ut i dryga 30 år, hm ja vad kan jag säga?
Faktum är ju att det är Uggla!
Om det är så att han gjort nått med sitt face (vilket han kanske har) så vem f-n angår det då?
Vem har rätten att gnälla? att klaga? att kritisera? att döma? att påpeka?
Klart man har igentligen kanske....
Hur många idag gör inte skönhetsingrepp??? Mååååånga!!
Men om en känd person gör ingrepp, så direkt hamnar personen på löpsedeln, i skvallerblaskan m.m
Hur kul är den då? Så om han nu gjort något med sitt face, låt det vara så då! Han lär inte berätta, han är ju rätt hemlig den mannen. (borsett bloggen nu mer.)
Och alla gör väl vad dom vill! eller?
Tror alla idag känner någon som gjort något slags skönhetsingrepp, bara det att många ser skillnad på ingreppen i sig. Jag menar om en fixar till sitt krokiga finger den lidit över i hela sitt liv så kan man ge sig f-n på att alla tycker: Vad bra att du fick det gjort så som du lidigt i alla år, åh gud så fint det blev.
Däremot om någon idag fixat rynkorna med laser eller tagit bort fett från låren eller lyft sitt ansikte då blir det annat ljud kan jag lova...gå och lyfta fejjan så där istället för å inse sin ålder, eller syns ju på henne vad hon gjort med den smala midjan gud så patetiskt! Hon som fött si och så många barn!
Men så tycker inte jag INTE! Alla människor har f-n mig rätt att bestämma över sitt liv, vad dom vill göra med sina pengar, osv. Vem f-n orkar bry sig!
Alla har inte råd däremot att göra ingrepp, men det kan jag lova att fick jag råd skulle jag oxå bli en av DOM!! Bara det att jag aldrig skulle komma på LÖPSEDELN!!
Mie
Kärlek
F-n tårarna bara vällde över...dom gick inte att stoppa, tro mig jag försökte. Kanske behövde jag även gråta, jag är ju en person som helst håller allt inom mig. Oftast bubblar det tillslut över, å då vill ingen vara nära mig inte, det bara svämmar ut...allt som jag gått och hållt inne under lååång tid.
Min dotters pappa dog för 11 år sen, han fick tyvärr cancer, jag glömmer aldrig den dagen han ringde och berättade att han blivit sjuk....bara så obegripligt att det gått så många år!
Han var den där riktigt första kärleken, han gjorde slut, han ville att det skulle vara vi 2 igen efter många år. Den dagen var det dock försent, min kärlek hade en annan redan vunnit då, den jag lever ihop med idag. (älsklingen som jag älskar)
Men han kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta min dotters far.
Livet är orättvist på många sätt, att få lämna jordelivet så ung (29 år). Jag har fina minnen kvar, dom dåliga har jag gjort mig av med. Jag har en underbar dotter som påminner så mycket om sin pappa, det är jag glad för.
Varje år då han skulle fyllt år, tänder jag ett ljus för honom, den dagen är hans och kommer alltid att vara.
Jag ångrar mycket att jag inte gick på hans begravning, men om sanningen ska fram så visste jag att jag aldrig skulle klarat av det, jag gick istället till hans grav, ensam....så ingen skulle kunna se mina tårar, så jag ensam fick ta farväl.
Mie
Helikoptern!
Vetskap om helikoptern som snurrade runt över oss i byn hade nog dom flesta igår kväll, men när min son D en timme senare ringde och talade om vad som hänt blev jag aningen chockad, vårat orginal här ute hade gått bort, i en hjärtinfarkt. Först vill man inte tro det för att i nästa stund inse fakta och i nästa skede försöka föstå!=/
Är ju inte så att jag kan påstå mig direkt känt Kurt som han hette, men han var den där lustigkurren som alla här ute kände till, pratade om och vissa även beklagade sig om.
Jag har sagt många gånger att utan Kurt inget G-h (alltså byn) nu känner jag verkligen saknad...reaktionen blev : Nej så får det inte vara! det kan bara inte vara sant!=0 Tyvärr är det sant, han är död, borta för alltid, kommer inte tillbaks, aldrig mer......
Många har berättat den ena efter den andra historien om Kurt, vissa sanna vissa bara elaka varianter.
Jag måste ändå erkänna att jag många gånger skrattat! ( sorry, pleace forgive me!) Men vissa saker kan man ändå inte låta bli att få sig ett gott skratt åt.
Ett exempel var då några killar busringde honom, inspelningen har jag som många andra på mobilen. Kan ju å andra sidan vara roligt att ha kvar nu. Iallafall så drev dom riktigt med K, det var dna prov och provrör m.m
K blev ju helt vansinnig, han var inte pappa till någon, nej det var han ju inte såklart, men hur vi skrattade åt denna inspelning.
En kompis till mig köpte hans hus som han och hans bror Uffe hade i sin ägo, hon fick riva det mesta så det var i stort sett bara skalet kvar på huset. K blev galen....det var ju BARA tapeter och lite färg som behövdes! (tyckte han ja) och han hade minnsan räknat på kostnaderna, så 5 tusen, så var huset som nytt igen enligt K.
Huset var i mycket dåligt skick, så hon var helt enkelt tvungen att riva så gott som hela huset och bygga upp det igen. (resultatet=kanonsnyggt)
K var inte glad på henne vid tillfället så han började hota henne, det kom brev till henne där det stod att han skulle hälla socker i tanken(oljetanken!), brev att han skulle ringa polisen m.m Det gick så långt att hon blev tvungen att kontakta en advokat, tillslut gav K upp, men mumlade att hon hade storhetsvansinne och spred skitsnack om henne på byn.
Ja K var ett sk ORGINAL!
Själv har jag aldrig kommit i bråk med K, kanske bara tur det! Man har fått höra så mycket han har gjort, om någon bråkat med honom. En gång ska han ha tippat en hel kärra med fiskrester utanför grindarna hos en fiskare här ute, vissa hälsade inte på K då han åkte förbi, då lipade han till dom eller pekade finger, vissa har han varit osams med i alla tider.
Jag som nästan bott granne med honom har aldrig tänkt tanken att bli osams med den mannen, minns att vi ändå var nära en gång. Det var i samma veva som vi köpte huset, då sålde K ved och vi köpte lite av han, så när vi köpte omgång nr 2 så var veden sur och vi sa det till han, det skulle vi inte ha gjort, han började skälla och gnälla om hur f-n vi kunde påstå att han sålde SUR ved!! Sen skulle vi betala när det var löningsdax hade vi kommit överens om, då hade han spridit ryckten om att vi skitigt i att betala, den gången var han tvungen att be om ursäkt, men vi köpte aldrig mer ved av honom.
Men jag glömmer aldrig när jag var iväg till macken och skulle ha salt, det var riktigt j-la halt då, då var även K på macken och han körde hem saltet på moppen till mig, så han var god på ett vis som jag tror folket här ute inte förstod. Han kom även ner till grindarna nångång då och då och snackade lite och så.( det var då han fortfarande bodde i huset.) Även minns jag då vi hade förstörelse av våran post, det var några barn/ungdomar som snodde post i flera brevlådor för skojs skull och man var tvungen att hålla koll på postlådan, K ringde oss en av gångerna och hade plockat post som låg lite här och var utspridd och hittat våran. Det är sånt jag bla kommer minnas om Kurt.
Moppen ja! det är ju mycket därför han var omtalad, K och hans moppe, han började åka tidigt på morgonen och slutade runt sju snåret på kvällen. Han körde runt runt, fram och tillbaka.....brände nog j-ligt stora mängder bensin, men ljudet av hans moppe.........det kommer vara tomt utan Kurt och hans moppe kan jag säga.
Mie/ från byn numer utan sitt ORGINAL!
Jippi! Snart är månda´n över!
Just precis som jag satte mig svissar det runt en helikopter, den far fram och tillbaka, emellanåt tror man den ska in i mitt hem=0, undrar om det är något allvarligt eller så, brukar kunna vara det här i krokarna.
Jag är inte speciellt nyfiken av mig som person, men ibland kan man ju ändå tycka det är lite kul med skvaller, men bara så där lite lagom, mest tycker jag dock om sanningar, som med denna helikopter! Hoppas inte det är allvarligt!
I oktober fyllde min pappa 65, pensionär! Det värsta är att jag inte grattade honom (om det nu är nått att fira) jag lider för att jag inte hörde av mig, men mina föräldrar hör heller aldrig av sig, så nu tyckte jag det fick räcka med födelsedagskort som skickas iväg utan gensvar.
Många skulle tro jag var craisy kanske som nonchar så...men det är två år sen som sagt som jag ens pratade med dom...sorligt men sant och en j-ligt låååång story!
Fick mig en liten pratstund med Å idag, alltid skönt att prata med henne (mitt hjärta, mitt stöd), hon ska jobba inatt när jag själv absolut absolut absolut sooooover...men snart mycket snart är hon ledig ett tag framöver, rätt länge ..åhh vad vi ska mysa på hennes veranda då (hoppas jag=D) och snacka goja och fika och så där mmmm...längtar. Jag drickandes kaffe tills magen kör ihop sig, och Å drickandes cola, iskall som den ska drickas sjävklart, en sak till, ni alla som festar loss!!! Cola ska ICKE blandas med alkohol! Nej den ska njutas som den är! Glöm inte det mina vänner. Tjenis för idag från Mie!
Oro
Men som sagt han kommer tids nog, bara att jag är en j-igt orolig människa, så naturligtvis bråkar magen på mig då han inte kommit hem än.
Idag har solen lurat mig totalt, trodde vissa stunder att det var varmt ute då solen sken rakt in där jag satt, men när jag senare var ut en kort sväng så avslöjade luften att det nu mer är vinter, fast snön inte kommit hit ännu. Eftersom jag älskar våren är jag defenitivt glad att snön väntar, kan få falla så där till jul för att sen smälta i januari.
När det sen närmar sig mars börjar lyckan i mig spridas igen.=D
Jag blir oftast tårögd då första vårblommorna tittar fram, man blir som när barnen tog sina första steg...nämen..titta titta hon kan GÅ!!!! Förstår inte varför man aldrig kan sluta förundras över barnens framsteg då dom är små.
Små ja..mina barn som inte längre är små förundras jag fortfarande över, dom är underbara, duktiga och klarar sig mer eller mindre själva, dom äldsta då såklart!
Min äldsta dotter S som köpt eget i sthlm, har arbete och fästman, visst låter det som man vore 80 år när man säger fästman!? fästman....fästman...nej jag säger hellre kille eller sambo eller så. Dom är så söta tillsammans S och B, det är som dom vore gjorda för varann. Ja dom hör ihop, precis som kanelbullen och mjölken som marmeladen på den rostade mackan som......vilka exempel!!! Ja det är iallafall så att dom hör ihop helt enkelt.
I år ska vi fira julen hemma hos dom, kul ska det bli, stackars B bara då som har jour just när det är jul, men vi får hoppas han slipper iväg på nått fel.
Kram så länge Mie
Måndagstrött?
Såg att L blev rörd av det jag skrivit...sorry min raring, ville ju inte ha dig i tårar. Men du är en underbar person som betyder mycket för oss, kram på dig!=D Ska baka någon dag och då ska givetvis du hjärtat komma över och fika...mysigt!
Igår förökte jag maila iväg en mycket viktig sak, men dom där fotonen ville inte iväg=/ så meddelandet försvann ute i rymden gissar jag...hoppas alla ufon blev glada för dom. Gjorde ett desperat försök i morse igen, fick iväg mitt mail med endast två ynkliga bilder, så jag hoppas maken hemskt gärna hjälper mig ikväll.
En anonym person hade även mailat mig igår, spännande! Jag letar ju jobb så denna människa hade någon ide av något slag, hoppas mitt svar till personen i fråga kom fram eftersom datorn inte ville något igår, nyfiken är jag vad det kan vara. Negativ som jag är så är det väl något säljarjobb vilket jag absolut inte är ett dugg intresserad av, men jag försöker slå bort dessa negativa tankar. Det har vissa personer försökt lära mig, ta inte ut negativiteten i förskott, och jag lovar jag försöker!!=/.
Nästa helg ser jag fram emot då den är blank=ingenting inbokat med andra ord, fast det hinner väl bli något förstår jag, hoppas på något skoj isåfall!=D Kanske en efterlängtad tripp in till sthlm?! Vem vet.....
Kan fortfarande inte sluta grubbla på mina föräldrar...jamenar, snart är det jul och då blir vi väll alla lite kännslosamma!
Förra julen hördes vi inte av, när barnen fyllde år hördes vi inte av.....min syrra nämner inget längre, fast det kan ju ioch för sig bero på mig, blir bara så upprörd då hon berättar något, kan ju vara jobbigt med en syrra som blir förkrossad hela tiden!
Har bestämt mig för att höra av mig till dom efter jul och nyår...vet inte riktigt hur bara!=/ Blä så jobbigt.
Nu är det dags att göra nyttigare saker än att sitta vid en dator, så dags att säga farväl just nu.
Ha en gräsligt bra måndag! Kram Mie (en extra kram till L)
Söndag och ny vecka snart
Sen åker min dotter och hennes kille hem till sig, det blir så tomt! Och kommer ut hit först om 2 veckor igen.
Sen vetskapen om att det är måndag dagen efter....suck dont like them! (söndagar alltså)
Idag sov jag längre än jag brukar och känner mig iallafall inte utvilad, så det blir till att gå en lååång promenad idag, speciellt som jag lovat att börja gå dom där sträckorna igen, fattar inte varför jag slutade med dom uppfriskande promenaderna!
Igår var ju min dotter S här och hennes kille B, dom hämtade även L som jag tycker så mycket om. Hon är en rar och omtänksam tjej, och jag blir så glad bara av att se henne, det blir hela familjen. Jag kan inte förstå varför min son D gjorde slut med henne, men vi andra har iallafall inte gjort det och tänker fortsätta kontakten med henne.
Hoppas det någongång blir bra mellan dom, Kanske att det aldrig blir så, men jag är övertygad om att den som vinner L´s hjärta kommer aldrig släppa henne. Jag kan ju ändå inte bestämma över min sons val i livet, jag tror han iallafall kommer förbli vän med L i framtiden.
Den som jag saknade här igår var ju D, det känns tomt utan honom. Han kommer förbi emellanåt, käkar ibland osv. Vi kom ihop oss i augusti då det "strulade" mellan honom och L, sen dess är han svår och nå, speciellt som han vägrar prata om det som hänt. Jag tycker det är viktigt att prata om saker, men han tycker inte det. Så nu brukar jag inte längre ta upp saken längre. Jag vet att han kommer hem igen, Han vet att jag bryr mig så otroligt mycket, och vi är envisa båda två.
Tjingeling Mie
Lördagsmys
Idag är en slömansdag....seeeeg är den, trött är jag.
Denna lördag gick till att göra nått roligt med barnen, så det blev lite julpyssel idag, mamsen gjorde också ett ljus! =D
Eftersom jag är mamma själv så funderar jag mycket på min egen mamma=\ Hon som inte bryr sig om mig längre, inte ens sina barnbarn, vilket faktiskt gör mest ont i mitt hjärta. Hur kan man strunta i sina barn??=c. Och värre, hur kan man strunta i sina barnbarn?
Vad jag vet har jag aldrig gjort någon nått illa, nej tvärtom jag är den som hjälper och stöttar där jag kan.
Mina barn är allt för mig, jag skulle gå över glödande kol för dom, skulle gå genom eld, vatten ja allt faktiskt.
Det är ju jag som satt dom till världen och då är det jag som SKA finnas där i alla lägen!
För 2 år sen bröts kontakten mellan mig och mina föräldrar=c, och jag vet inte varför! Dom tyckte inte om oss fick jag veta=c, Och det är just det...man kan inte sluta tycka om sina barn....så jag fattar inte.
Nu kommer min kära dotter S hem med sin kille B.
Blir så glad när dom kommer, så nu blir det till att hjälpa till ute i köket.=D Trevlig lördag allihop!/Mie
Välkommen till Mies funderingar och tankar!
Hej!
Den här bloggen kom till mest för mig själv, behöver skriva av mig!
Är en rätt viljestark person som är helt galen i Magnus Uggla=).
Är en stadsmänniska som bor på landet!! Hur det nu passar ihop vet jag inte, jag bor iallafall på landet ca 12 mil utanför Stockholm, men faktiskt i Stockholms län.
Jag är 4 barnsmor och gift sen 2001, har levt ihop med maken sen 1991, en rätt lång tid med andra ord.
Jag försöker skriva en bok, gillar att skriva!
Jag skriver om allt egentligen, det som faller mig in för stunden, mycket om kärlek och svek men även om sjukdom och vanlig vardag!
Ha en superbra fredagskväll=)
