I denna stund skrålar ljuv musik i mitt hem...Uggla självklart! Håller med dig Ana...tomt utan Magnus, man blir liksom en aning hispig:). Dock har mina vanor förändrats en aning pga att han är bortrest, kollar bara läget på hans blogg ca 2 gr/dag nu! Ifall han möjligen råkat tittat in.....
På lördag entrar han då åter vårat gråa, kalla, men dock ganska vackra land, hemma igen från värmen i Thailand och en värme på 45 *!! Burr, vad han kommer tycka vi har kallt! Undrar just hur brun han är:). Nice! En brun Uggla:). Som han sjunger ska det väl ändå vara: Borta bra...men hemma bäst!!! Inte för jag tror han kastar sig över datorn direkt hemkommen, samtidigt kan man aldrig veta med den mannen, lite hemlig är han ju alltid:).

        Dax för mat igen då, här hemma blir det idag indiska 

Min kära vän C ringde idag....inget vidare det samtalet, det hade hänt något väldigt tragiskt, som fick mig att få gåshud...deras älskade lilla valp(Cavalier King Charles) hade dött i söndags, helt plötsligt bara, ingen förvarning eller så.
Och dessutom ska ju inte en valp bara hastigt dö=(, 6 månader gammal=(. Stackars lilla raring!
Lilla vofsingen är nu iaf på obduktion, och jag hoppas dom inte behöver vänta alldeles förlänge på svar, på vad som orsakade denne valps alldeles för korta liv=(.
Självklart grubblar dom på det ena än det andra=(, vem skulle inte? Vad orsakade denna lilla rarings död? Och dom som redan gått igenom alldeles för mycket sorg i djurvärlden=(.
Man vet ju själv vilka tanke gångar man får om någonting tragiskt händer...om vi gjort si, om vi gjort så osv...men det hjälper ju liksom inte, ändå gör man det. Man vill ha ett svar, en förklaring! Inte så konstigt iof heller.
Just nu önskar jag vi bodde lite närmare varann, vi har ju känt varann hela livet, och sträckan mellan oss idag är väldigt lång, så det är ju inte bara att titta in för att ta en fika tillsammans! Jag tror både hon och jag skulle må lite bättre om avståndet åtminstone varit så vi kunde ringt efter varann när det behövdes, typ nu!, och kunna säga: kan du komma över ett tag! C och jag känner varann så pass väl att vi i princip pratar om allt, och det är sånna vänner man ska vara riktigt rädd om! Hon är min vän, en sann vän, som jag alltid vill ha som vän, och som jag är glad att just jag fick som vän=). Vi har haft mycket skoj ihop i våra liv:) Läser du det här C: Ring när du vill, det vet du! Tänker på er, lider även jag över detta!

Först så överlevde vi att födas av mammor som rökte och drack under graviditeten.

De tog magnecyl och alla möjliga läkemedel, åt blue cheese-dressing samt åt tonfisk direkt ur burken, men blev aldrig testade för diabetes.

Efter detta trauma blev vi lagd på mage för att sova i en spjälsäng målad i en rosa
eller babyblå färg med hög blyhalt.

Vi hade ingen barn- säkerhet på medicinburkar, dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm! För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade.

Som spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol, bilkudde, säkerhetsbälte eller airbag.

Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och inte ur glas eller flaska.

Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och ingen dog av detta.

Vi åt muffins, mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på
cornflakes och i långfilen, inte blev vi överviktiga för det!

För att vi var alltid ute och lekte!

Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dagen och kom hem när gatlyktorna var tända.

Ingen kunde nå oss på hela dagen och vi var okej! I timmar kunde vi bygga lådbilar
av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna.

Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.

Vi hade inga Playstation, Nindendo, X-box, ingen video eller dvd, inga 150 kanaler
på tv:n inget surroundljud, cd-spelare inga mobiltelefoner, datorer, inget internet
eller msn. Vi hade vänner och dem fann vi utomhus!

Vi föll från träd och tak, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder!

Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.

Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord! Och inte fortsatte maskarna att
leva i magen!

Vi fick luftgevär vid 10 års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en
pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så
många som fick sina ögon utpetade av pinnar.

Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi
bara in och pratade med dem.

Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, de som inte blev det fick
lära sig att handskas med besvikelsen.Otroligt, eller hur?

Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte.
De var faktiskt lagens högra arm!

Denna generation har faktisk fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och
investerarna någonsin. De senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar
och nya idéer.

Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!

Om du är en av dem så; Grattis!

Nu är allt bara: för ditt eget bästa:)

Fick med posten idag en till räkning=0, bara se glad ut och betala...eller hur, snart sinar det på kontot, alldeles för tidigt i månaden, så just nu sitter jag och hoppas att dagarna ska gå jättefort, så nästa lön(den lilla jag har) ska komma=). Usch gillar inte läget alls just nu. Men har ju alltid överlevt förr så....
Håller just på och fixar till middagen, fattar inte varför jag jämt gör den så sent, jag har haft hela dagen på mig att göra den, iaf har jag haft hela dagen på mig att kolla vad vi ska äta! Men har jag gjort det? Icke! Så eftersom maken och barnen har sin bad dag idag så blir det pasta i all hast med bacon och lite annat=). Dom ska iväg redan runt femsnåret=0. Och lilla jag ska iväg till dagis!
Sen blir det till att kolla läget med sonens skolväska och lite annat inför morgondagen, som jag naturligtvis inte heller fixat! Sista minuten mamman, japp det är jag det!

                                                                            

Roligt att L tar sig tiden att skriva på sin blogg=), like that! Igår skulle jag fixa en sån där nedräkningsklocka=/, bara att jag inte då är så haj på hur man gör!!! Det blev iaf att det står uppe till höger hur många dagar det är kvar till L kommer hem=), klocka var inte lika lätt...någon som kan detta kanske, och gärna med en lätt förklaring=).
Ja ja, sen var det det där med dagarna då=/, hoppas nu att det blev rätt, L åkte 1 jan, var framme 2 jan Thai tid och dom (tror jag) åker hem den 16 jan, men kommer inte ihåg om det var Thai tid..hm.. så jag skrev 17:e på datumet för när jag skrev 16:e blev det fel, verkade det som iaf! Ja ja får se om mitt räknar rätt eller fel, kanske det blir så att när det står 1 dagar kvar är hon hemma(haha). Jag är iaf glad att jag överhuvudtaget lyckades med detta=), snacka om att hjärnkontoret fick arbeta=).
Idag till min fasa snöar det=(, vill inte!! Hör ni det där uppe? Jag såg verkligen fram mot våren, tänkte till och med att man kunde fixa lite ute redan i februari=), men det satte vädret stopp för minsann!! Man ska tydligen inte tänka så alls, för då dalar snöflingorna ner=/.
Så alla ni som nu älskar vinter och snön...UT med er nu, det är inte från insidan man ska älska den, ut och frys, gör era glädjetjut, åk skidor eller pulka eller något som ni gillar, JAG tänker inte ut och leka, tar bara en kall promenad!!
Ja man är ju iaf tvungen att stå ut, men jag gråter inombords, kanske mina barn hittar ut, tror iaf sonen S har saknat snön, så för barnen skull är det väl bra=).
Sen hade jag tänkt att jag idag skulle baka bullar...det var någon E som frestades med sina fotade bullar på sin blogg=), men har jag gjort det? Icke..jag orkar inte, men skulle hemskt gärna vilja ha nybakade bullar till fika idag=).
Kanske det blir av...vem vet!